Det är ganska många saker jag inte kan i hästvärlden. Till exempel kan jag vare sig mocka eller stängsla. Än.
Jag började morgonen med att just mocka. Det tar typ tusen år. Det blir fint, luktar gott men tar en evighet. Och då är det bara tre boxar. Måste jobba på hastigheten där.

Sen packade jag bilen full och åkte till sommarhagen. Den ska göras ordning inför betessläpp om cirka en vecka. Jag har slagit i trästolp, tryckt in plaststolp, glömt saker, kört och hämtat glömda saker. kört igen för att hämta mer glömda saker, dragit tråd, gått tusen mil, beskurit slånjävlabärsbuskar in absurdum, funderat på hur man gör på bästa sätt och ändå blev jag inte klar.

Jodå. Man kan tillbringa en hel dag i/vid stallet utan att ha nära-häst-upplevelse. (Men vi snackade lite skit i alla fall, Clipper och jag.)

Idag var jag på ”Anförskaffa Mycket Viktiga Saker”-tur. Stack tidigare från jobbet, men kom inte till stallet förrän halv 8.

Igår kväll såg vi att Clippers ena öga var lite kladdigt. I morse fick han ha solbrillor på sig. Det var lite konstigt sa Clipper, man ganska coolt också.

Clipper med solbrillor

Nu på kvällen såg allt bra ut, men en av de Viktiga Sakerna som anskaffades var ett par egna solbrillor till Clipper. Och nån borste. Och lite solkräm till mulen. Och…

Det blev inte mycket till arbete med hästarna i kväll. Men vi tvåbeningar käkade picknick-middag på stallgången. Det är socialträning det också, eller hur?

Natti natti

Blev tvungen att sticka på tjänsteresa ett par dagar, så tis- och onsdagen gick jag bara och suktade! På torsdagskvällen åkte jag till stallet igen. Allt hade gått bra och lugnt till. De nya killarna verkade acklimatisera sig finfint.

Nu var det dags att börja jobba. Clipper ska ju bli en trygg och miljötränad kille. Jag hade en massa tankar och idéer och den första övningen blev… att handbetas lite utanför stallet, ensam med matte och stallmatte. Visst ja.  Det är en unghäst :-). Jag ska dra ner på mina planer lite.

Först var det lite läskigt att inte ha vare sig pappa eller farbror Z med så Clipper blev lite stridshäst som spejade. Sen stressbetade vi en stund (ja, slit! Dra! Tugga! Slit! Dra! Tugga!) – gräset fick veta att det levde – men ganska snart insåg Clipper att det var ganska okej och övergick till sitt vanliga norrländska lugn. Stallmatte meckade med hö bakom stallet och kom släpandes på en prasslig presenning. Det bekom inte Clipper ett dugg. Vi gick med släpande presenning bakom utan att röra ett öra.

Nästa övning hette Stå fint på stallgången. Det var en svår övning. Clipper står jättefint. 35 sekunder. Sen är han klar. Vi jobbade lite på det. Därefter åkte mätstickan fram. Just den här dagen mätte han 138 centimeter. Vi tog fram våg-måttbandet också. 323 kg tung och om en vecka fyller han två år. Vad ska det bli…?

På måndagen for jag till stallet på förmiddagen. Det var dags att släppa ihop hästarna. Jag var lite nervös, men har ju världens bästa hästmänniskor omkring mig tack och lov.

Det blev dramatiskt. Not. De kollade hagen lite, race:ade en sväng och slog sig sedan till ro.

Första racet med gänget

Rulla runt!

Spanjorerna fann varandra direkt

Atreyu och Zorro, två spanska herrar i ungefär samma ålder, fann varandra på en gång. det tog inte många minuter så stod de och kliade på varandra. Rörande!

På söndagskvällen, strax efter kl 22, stod de på stallplanen. Den långa färden var över. Clipper var hemma.

Lastningen, som man tänkt kunde ta nån timme, var klar på några minuter. Själva resan gick över förväntan. Pappa Atreyu är en resvan herre och var ett utmärkt sällskap till en orutinerad unghäst. De åkte den långa, långa vägen som om de inte gjort annat.

Såklart var vi ”tvungna” att köra en timme för att säga välkommen och god natt (och en timme till för att själva komma hem och i säng). Det måste man, eller hur?

Hej husse!

Clipper och pappsen fick sova över inomhus så här första kvällen. De stod i boxarna bredvid varandra.

Finhästarna

Fulhästarna